yohannahs.blogg.se

Fick i dag veta att jag har en arbetskollega som ska göra samma operation som mig. Man vart lite snopen när hen kom och pratade med mig och sa att hen också skulle göra det. Vi är ganska lika långt gågna i "arbetet" hen ska träffa Dietisten på måndag och jag på Onsdag.Sedan ska jag på gruppsamtalet samma dag, hen har inte fått någon tid för gruppsamtal än. Men världen är mycket märklig och väldigt liten. Vi ska även göra det på samma sjukhus också. Det känns jätteroligt att vi ska göra det nästan samtidigt. Vem vet, det kanske bli samma dag också. =) *Håller tummarna för det*. Nu är det lättare att vara på jobbet och inte behöva gå och kring  ch känna att jag stänger in mig själv med min lycka utan nu kan jag visa hur glad och så jag är. Jag har inte berättat för alla på jobbet men jag tycker inte alla behöver veta vad som händer och sker. Så de jag "umgås" med på jobbet mest vet om det. Vi är ju ändå närmare 100st som jobbar där jag jobbar och jag tänker inte gå runt och säga till alla utan kommer de o frågar så självkart kommer jag att svara vad som hänt (efter op). Känns så skönt att jag har någon nära som jag kan dela allt med nu. Känner att jag har torterat min make med allt prat alla funderingar m.m. som man får upp i huvudet och vist blir M galen på mig också och lika så jag på honom då han slutar lyssna på vad jag säger. Men nu ÄNTLIGEN har jag en fysik person att prata med om allt och jag känner en lättnad. Vist har jag mina föräldrar också men inte på samma sätt.