yohannahs.blogg.se

Jag har alltid  gillat mat. I skolan så åt jag som normala barn gör eller ja lite mer än normala barn med tanke på att mamma tillät mig inte att äta mig mätt hemma. Jag fick smyga med att äta och jag har haft en ganska jobbig uppväxt och där igenom försökt trötsta mig genom att äta. Jag har helt enkelt hittat maten som en tröst. Dock så tillät inte familjen att jag åt så mycket. Men när jag väl blev äldre och började gymnasiet så slutade jag äta istället i stort sätt. För jag avskyr verkligen att äta själv bland folk det är ett av de värsta jag vet. När man går i gymnasiet så väljer man olika ämnen att läsa och alla planerade deras ämnen tillsammans medans jag valde helt andra ämnen och där igenom hade jag ingen att äta med, och som slutade med att jag inte åt på skolan. Så när jag väl kom hem så åt jag massor och sedan middagen på det. Det är fel men det viste inte jag då. Så nu får jag sota för detta istället.

Allt efter som åren har gått så har jag lärt mig mer och mer om mat, när jag flyttade hemifrån så började jag laga mat till middag så jag hade luncher med mig på jobbet, dock så var det sällan potatis och ris, utan det var mer bara pasta. Men jag åt 3 mål om dagen frukost, lunch o middag. Efter ett tag började jag sluta äta frukost. efter det kunde jag sluta äta lunch men kunde göra värdens festmåltid varje middag. Det är inte heller rätt. Nu är jag gammal nog att förstå att jag måste ha i mig alla mina mål om dagen. Ju mindre portioner och fler desto bättre mår kroppen egentligen. Jag har pratat om detta inför folk hur man ska äta för att må bra, men jag har aldrig efterlevt de målen själv tyvärr.

Sitter på jobbet och bloggar så jag måste tyvärr gå nu eftersom jag börjar om en liten stund och alla mina kollegor kommer. Och jag har ganska mycket jag måste göra innan jag börjar också. Jag har skitit i att göra dem nu innan. Men jag vet att jag återkommer med fler inlägg kanske senare idag.

Klart Slut.

Det undrar jag också! Jämt!
Jag tycker att frågan är knepigt formulerad för jag har faktiskt inte tillåtit mig själv att bli så här stor, absolut inte! Jag skulle aldrig någonsin tillåta det om jag hade möjligheten att få välja.

Jag har ju skrivit om min vikthistoria förr och den är väl svaret på frågan. Jag har jojo bantat sedan puberteten men aldrig lyckats hålla mig på en smal/normal nivå någon längre tid. För varje viktnedgång har jag gått upp 5 extra kilon och på lång tid så blir det en hel del extravikt. Jag tror helt enkelt att jag är oförmögen att ligga på en normal nivå när det gäller kosten.

Klart Slut,